LinErs

hejhejhej!

kvällen startade med melodifestivalafton. Det var strålande och humöret var på topp hos alla, tror jag. sen bar det av till kåren... kåren brukar för det mesta vara roligt. Men idag kan jag ine säga annat än KÖTTMARKNAD. Yes. Först kom det någon och började prata om att han studerade i linköping men flyttat tillbaka till västerås för att jobba och sedan fortsätta studierna. Jag lyssnade och tyckte det som vanligt var trevligt att föra en diskussion med någon. han hade inte så väldigt intressant personlighet, och efter ett tag stod jag mest och lyssnade för att det var skönt att stå still och för att är kul att höra vad folk har att komma med överlag. Jag visar inget intresse alls i honom. Men så känner man en hand som lätt stryker över bakdelen. Då förstår jag kvickt var klockan är slagen. I samma sekund frågar han om jag är singel. Nej, svarar jag självklart och då var diskussionen över, handen var även borta av sig själv som tur var. Jag blev inte besviken på att inte få föra mer konversation med honom. Jag blir mest rådlös över att det enda folk är ute efter är ragg. Ganska skönt ändå tänkte jag och ledade reda på mina vänner.
När jag hämtat min jacka och är i full fart med att klä på min kavajen hör jag någon " I can help you".  Fine, tänker jag....ännu en. Jag försöker kvickt bli av med honom. Men munnen går i ett . Han hette Jake på engelska, Josh på ukrainska och Göran på svenska förklarade han. Det var i och för sig rätt roligt tycker jag, just det där med Göran. Sen pratade han om alltmöjligt samtidigt som jag lämade kåren och var påväg hem. Han gav sig inte och följde snällt med ut i sin vita t-shirt med ett ansikte med glitterpaljetter på magen. Något kvinligt för att vara på en man. Jag tänkte att det kanske fungerar igen, och säger att jag har kille så det är ingen idé och försöker ännu en gång skaga av mig honom. Han skrattar och säger att det är ju inga problem. Jag kan ha flera pojkvänner. En på förmiddagen, en på eftermiddagen och en på kvällen. Så brukar man göra i mitt hemland. Typiskt då, tänker jag igen och inser att det enda sättet att komma ifrån är att snabbt säga hejdå, förklara att vi ses när vi ses och att vi inte kan planera någon träff. han tog det halvbra.

till slut kom jag hem och har insett att uteliv är som det är. vissa är verkligen desperata och ser inget nöje i att utbyta erfarenheter med andra. det är bara köttet som hägrar. detta är ju ingen nyhet för mig men jag fick det ännu en gång bekräftat. jag förstår att det raggas för fullt men det jag har svårt att se är hur de som är ute efter kött inte kan läsa av om någon av det andra könet är det minsta intresserad eller ej. för mig skulle det vara rätt självklart att en kille som inte ens kollar på mig när jag pratar och försöker gå därifrån inte är intresserad. men det fungerar inte så i krogvärlden. kanske är det alkoholen, kanske är det bara lukten av kött som får även den bästa att tappa omdömmet?


efter lite avreagering väntar nu sängen!
tack kömpisar för en trevlig afton!