http://www.vlt.se/artikelmall.asp?version=873321
05.04 väcks vi av en otrevlig lukt av brandrök. Jag var lagomt borta, Magnus var desto mer vid medvetande om tur var. Öppnade fönstret för att känna om röken kom utifrån. Icke. Tittade ut genom titthålet i dörren, japp, där var det fullt med rök, vit brandrök. Och nog luktade det hemskt allt. Det var ett bra sätt att väckas på om man vill bli pigg snabbt. För nog var man upp på benen kvickt. Magnus ringde 112 och förklarade situationen. Det dröjde inte länge innan vi hörde röster och såg brandmän och poliser i korridoren. De lät irriterade och arga. Bråkade med någon student.
Vad ska vi göra? tänkte vi är inne. Magnus slängde fram två väskor och sa något i form av: Packa datorn och det viktigaste! Det var ju rätt bra för han hade bara för någon dag sedan av någon anledning planerat och tänkt igenom hur man skulle betee sig om det brann. Jag började packa ner mobil, mobilladdare, kamera, internetdosa... det var ju lika bra utifall att det skulle bli tal om att utrymma. Vi ville inte öppna dörren och släppa in ännu mer rök heller, eftersom det ändå verkade skapligt lugnt utanför. Det gjorde vi ändå till slut för att få veta något. Den barska polisen sa att det inte var någon fara och att vi skulle stänga dörren och stanna där. Så fick det bli. Det var ju skönt att slippa utrymma. Men usch vad det luktade illa här inne. Spec kläderna brevid dörren. Vi drack lite te, vädrade, diskuterade vad som kunde ha hänt. Vi visste i alla fall att det rörde sig om grannen på andra sidan. Det var där polisen stod och tjafsade. Jag hade dagen innan fått tillbaka mitt saltkar som jag lånade ut till henne. Så jag kände mig nöjd att jag fick tillbaka det i alla fall innan branden, haha, skämt åsido.
Sen läste jag på vlt's hemsida http://www.vlt.se/artikelmall.asp?version=873321 och fick lite mer information om det hela. Och så blev jag lite arg. Tänk att de äventyrar ett helt hus med studenter bara för att de ska mysa lite och ägna sig åt diverse olagligheter (kanske). Det var alltså det som de bråkade om, polisen, brandmännen och gannarna. Det är osäkert att bo i ett hus med slarviga studenter. det fick vi idag uppärksamma ännu en gång. jag ska inte vara dum, men jag kommer aldrig låna ut min sax och mitt salt igen...egentligen hoppas jag att de måste flytta så slipper jag vara fundersam på om det ska hända igen! För övrigt får jag väl tillägga att vi har en hjälte att hylla. Magnus som larmade brandkåren, hipp hipp hurra! annars hade det kanske gått värre, eller inte kanske, hade inte han ringt hade nog hela huset jämnats med marken!!!! hah..
Nu ska vi roa oss med en fika!
Vad ska vi göra? tänkte vi är inne. Magnus slängde fram två väskor och sa något i form av: Packa datorn och det viktigaste! Det var ju rätt bra för han hade bara för någon dag sedan av någon anledning planerat och tänkt igenom hur man skulle betee sig om det brann. Jag började packa ner mobil, mobilladdare, kamera, internetdosa... det var ju lika bra utifall att det skulle bli tal om att utrymma. Vi ville inte öppna dörren och släppa in ännu mer rök heller, eftersom det ändå verkade skapligt lugnt utanför. Det gjorde vi ändå till slut för att få veta något. Den barska polisen sa att det inte var någon fara och att vi skulle stänga dörren och stanna där. Så fick det bli. Det var ju skönt att slippa utrymma. Men usch vad det luktade illa här inne. Spec kläderna brevid dörren. Vi drack lite te, vädrade, diskuterade vad som kunde ha hänt. Vi visste i alla fall att det rörde sig om grannen på andra sidan. Det var där polisen stod och tjafsade. Jag hade dagen innan fått tillbaka mitt saltkar som jag lånade ut till henne. Så jag kände mig nöjd att jag fick tillbaka det i alla fall innan branden, haha, skämt åsido.
Sen läste jag på vlt's hemsida http://www.vlt.se/artikelmall.asp?version=873321 och fick lite mer information om det hela. Och så blev jag lite arg. Tänk att de äventyrar ett helt hus med studenter bara för att de ska mysa lite och ägna sig åt diverse olagligheter (kanske). Det var alltså det som de bråkade om, polisen, brandmännen och gannarna. Det är osäkert att bo i ett hus med slarviga studenter. det fick vi idag uppärksamma ännu en gång. jag ska inte vara dum, men jag kommer aldrig låna ut min sax och mitt salt igen...egentligen hoppas jag att de måste flytta så slipper jag vara fundersam på om det ska hända igen! För övrigt får jag väl tillägga att vi har en hjälte att hylla. Magnus som larmade brandkåren, hipp hipp hurra! annars hade det kanske gått värre, eller inte kanske, hade inte han ringt hade nog hela huset jämnats med marken!!!! hah..
Nu ska vi roa oss med en fika!
Kommentarer
Postat av: Karin
Usch då! Tur att det fick ett lyckligt slut!!
Trackback
