LinErs

Förr om åren  slösade jag aldrig tid på att se på film. Jag hade helt enkelt inte tid. Det var träning, tävling, plugg och annat jämt. Det var bättre att göra något vettigt istället ansåg jag. Åren rullar på blir jag bara mer och mer ovettig. Vilket betyder att jag nu har börjat slösa dyrbar tid på att glo på film. Jag tycker verkligen om att se filmer, filmer som jag alltid hört talat om men aldrig sett, eftersom jag som sagt inte varit filmbruden. Eller jo, ibland hyrde vi 4 filmer under 4 dygn, jag och grannen. Det var najs.
Nu när jag slösar tid på bra filmer blir självklart något annat lidande. Och ja, självklart är det det något av det viktigaste...sömnen ja. Det mår jag lite dåligt av men ändå faller jag för en film ändå.
Egentligen är jag inte så jätte bitter, för filmer är bara för underbart. Fast sova mer är inte heller fel.
Kanske tar jag mitt förnuft till fånga. Jag brukar göra det när jag verkligen måste!

Så istället för att titta in i huvudet som mor säger så glodde vi på film.
Åh, Leon. Vilken film. Den varså bra och så sorglig att jag fällde ett antal tårar och snorade lite på kudden också. Många gånger har jag hört talas om just Leon. Jag har då aldrig brytt mig. Men nu förstår jag att jag borde ha brytt mig tidigare...

I helgen ska jag lämna Västerås ännu en gång. Nu blir det stugan i Orsa för första gången sedan bärplockningen i somras. Det ska bli toppen. Det är lika bra att åka dit så man får åka lite på längden. Då ska jag inviga mitt nya fodral.


Idag ska jag på hjärt- och lungräddning.

Tack och hej!