Saknar redan snön...
Tillbaka i denna osnöiga stad.... Jag har varit här i 3 timmar och saknar den redan.
Helgen var inget att klaga på. Det bar av till stugan i Orsa och jag brände av 2 mil på skidorna i värsta tänkbara vädret. Fyyy faaaan, säger jag bara. Snön bara värkte ner, vinden höll på att välta omkull en, istappar hängde i ögonbrynen, ansiktet sved som vid en brännskada, fötterna var iskalla... men det var så jäkla roligt ändå. Jag såg i princip inget alls, men jag tog mig i mål. Det som inte dödar det härdar tänkte jag! Det fungerar alltid! pappsen stod ut en stund han också, så även han var duktig. Fast jag måste säga att han fuskade lite, han hade nämligen slalomglasögonen på sig, i längsdpåret?! Haha.
Sen fick jag mig en jäkligt tjock choritzo av det snälla paret i grillen. Den smakade ljuvligt men var så tjock så att jag knappt kunde tugga eftersom mina käkar inte fungerade som de skulle efter den nätta turen.
Efter korven var det bråttom. Det var då dax att bjuda tillbaka med tanke på min körv och pappas burgare. Jag slängde ihop en tacopaj, gjorde efterätt och så kom paret från grillen pkandes sin husbil. Det var ett kärt återseende. Mycket trevligt att träffa mor och far Törnberg igen. Maten och efterätten var uppskattad, vinet och ölen också.
Jag var både eldvakt
och kock 
...
Söndagen kom, lite stelhet också. Men det stoppade inte mig och pappa. Snön värkte ner igen, vinden var dock lite mindre så det var toppen. Det blev runt 2 mil igen och jag börjar nästan förstå att KortVasan kanske möjligen går att klara av.
Idag var ett besök på mitt framtida sommarjobb inbokat. Det gick som förväntat och ska nog bli så bra det går.
Nu tillbaka i Västerås alltså. Ingen snö, men skola imorgon! Jag vill nog hellre åka skidor om jag ska vara ärlig. Men nu ska vi inte vara sådana. Jag får ju träffa trevligt folk imorgon!
God natt på er!
Helgen var inget att klaga på. Det bar av till stugan i Orsa och jag brände av 2 mil på skidorna i värsta tänkbara vädret. Fyyy faaaan, säger jag bara. Snön bara värkte ner, vinden höll på att välta omkull en, istappar hängde i ögonbrynen, ansiktet sved som vid en brännskada, fötterna var iskalla... men det var så jäkla roligt ändå. Jag såg i princip inget alls, men jag tog mig i mål. Det som inte dödar det härdar tänkte jag! Det fungerar alltid! pappsen stod ut en stund han också, så även han var duktig. Fast jag måste säga att han fuskade lite, han hade nämligen slalomglasögonen på sig, i längsdpåret?! Haha.
Sen fick jag mig en jäkligt tjock choritzo av det snälla paret i grillen. Den smakade ljuvligt men var så tjock så att jag knappt kunde tugga eftersom mina käkar inte fungerade som de skulle efter den nätta turen.
Efter korven var det bråttom. Det var då dax att bjuda tillbaka med tanke på min körv och pappas burgare. Jag slängde ihop en tacopaj, gjorde efterätt och så kom paret från grillen pkandes sin husbil. Det var ett kärt återseende. Mycket trevligt att träffa mor och far Törnberg igen. Maten och efterätten var uppskattad, vinet och ölen också.
Jag var både eldvakt
och kock ...Söndagen kom, lite stelhet också. Men det stoppade inte mig och pappa. Snön värkte ner igen, vinden var dock lite mindre så det var toppen. Det blev runt 2 mil igen och jag börjar nästan förstå att KortVasan kanske möjligen går att klara av.
Idag var ett besök på mitt framtida sommarjobb inbokat. Det gick som förväntat och ska nog bli så bra det går.
Nu tillbaka i Västerås alltså. Ingen snö, men skola imorgon! Jag vill nog hellre åka skidor om jag ska vara ärlig. Men nu ska vi inte vara sådana. Jag får ju träffa trevligt folk imorgon!
God natt på er!
Kommentarer
Trackback
