LinErs

Denna bild får beskriva hur roligt det är att vara på praktik! Det är toppen helt enkelt. Jag går i bussarong och blåa sjukhusbyxor hela dagarna och är skapligt nöjd lär jag erkänna. Jag hade verkligen turen på min sida gällande avdelning. Att sjukgymnaster var så välbehövliga på lungavdelningen var jag ju inte så medveten om. Jag hade ställt in mig på det värsta. Slem, harklande, hostande, döende....det var bra det. För då blev jag inte chockad alls, inte för att jag är den typen som blir det lätt, men ändå. Det var inte riktigt det jag tänkt arbeta med som sjukgymnast, tänkte jag, ända tills efter första dagen. Det här är intressant, väldigt givande, roligt, stimulerande må jag säga. För att nämna den onekligen vanligaste diagnosen på avdelningen då, KOL. Jag har under denna inledande vecka byggt upp ett hat mot cigaretter så det heter duga. Egentligen finns det inga ord. Hur kan man lägga ut pengar på att troligen insjukna i KOL, förkorta sitt liv, öka sitt lidande, minska förmågan att få syre så fasanfullt mycket att man inte orkar sitta på sängkanten utan att bli utmattad, inte kunna tillbringa tid med sina barnbarn. Allt detta pga grund av något så onödigt som cigaretter. Okej, när de damer och herrar jag mött började med detta tokeri fanns inte den vetenskapen som finns idag. Men de som fortfarande röker eller börjar då, nog för att antalet rökare har minskat, men ändå...Jaja, jag ska göra mitt bästa för att bakna in vett i skallen på de jag stöter på, som jag bryr mig om, med en fräck giftrulle mellan fingarana. För jag är faktiskt lite arg på det hela.
Nog med argheten, den finns bara här för att jag vill väl. Jag vill inte att folk ska behöva bli så hemskt sjuka helt i onödan!


Jag laddar för fullt för KortVasan med att gå till och från jobbet, som det känns som. För träna går inte för sig. Halsen är min ovän lika mycket som cigaretterna. Jag har värk och sveda på morgonen. Det är inge roligt. Men efter lite te så brukar det ordna upp sig. Jag antar att det var helgens shoppingtur som tog knäcken på mig igen. Alla medchoppare hostar och snörvlar alltid för fullt brevid mig. Jag förlitar mig på vallan nästa fredag alltså, eftersom träningen är lidande!

Imorgon får jag inte gå till mitt kontor för då är det seminarie på skolan som gäller. Det ska bli jättekul att höra hur de andra har haft det!

Pyss! God natt!